Innan vi fick gemensamma EU-regler för mopeder hade varje land nationella mopedregler. I Sverige hade vi två mopedklasser, klass I och klass II. Mopederna i båda klasserna skulle vara konstruerade för högst 30 km/tim.
Det som skiljde var att klass II var en enklare moped som fick väga högst 60 kg och ha högst 2 växlar eller automatväxel. Alla mopeder som vägde mer eller hade fler växlar tillhörde klass I och skulle ha mer utrustning, till exempel körriktningsvisare (blinkers) och bromsljus.
De äldre svenska mopederna har ett typintyg där det står om det är en klass I- eller klass II-moped. Denna tidigare indelning kan vara förvirrande idag, eftersom den inte stämmer med den nuvarande indelningen.
I november 1998 infördes ett nytt regelverk för den så kallade EU-mopeden i Sverige. EU-mopederna delas in efter toppfarten: Klass I är byggda för högst 45 km/tim och klass II för högst 25 km/tim. Då bestämdes också att alla de gamla svenska mopederna som är byggda för toppfarten 30 km/tim ska tillhöra samma klass som mopederna som är byggda för 25 km, alltså klass II.
I och med det nya regelverket kom också den nationella klass I-mopeden att tillhöra klass II. I dessa äldre mopeders typintyg står det klass I om vikten är över 60 kg, eller om den har fler än 2 växlar. Men enligt de nya reglerna tillhör mopeden ändå klass II och får exempelvis köras på cykelbanorna och det krävs inte något AM-körkort.
Nationella typintyg för svenska 30-mopeder fick utfärdas fram till och med den 16 juni 2003. Efter detta datum är det inte tillåtet att utfärda nationella typintyg – alla mopeder ska nu vara EU-typgodkända.
Om du har en äldre klass II-moped med ett nationellt typintyg klass I, kan du förvissa dig om att det är en klass II-moped på följande sätt: